Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
strypa Jerry med båda händerna om hans hals,
medan Jerry, stönande, halvkvävd och morrande, klöste
honom allt vad han förmådde med sina baktassar.
Det var inga valpklor utan de bastanta klorna på en
fullväxt hund, förstärkta av sin hårda
muskelinfattning. Och de klöste långa revor om och om igen i
det nakna bröstet och underlivet, så att mannens hela
framsida till sist var strömmande blodröd.
Harley Kennan vågade ej skjuta, så hårdt voro de
kämpande sammanslingrade. I stäilet steg han fram
och slog mannen i huvudet med pistolkolven.
Befriad då den avsvimmade negerns händer slappnade
kastade Jerry sig i en blink över den nakna strupen,
och endast Harleys hand i hans nackskinn och
Harleys skarpa kommando kunde förmå honom att hejda
sig och stå orörlig. Han skalv av raseri och
fortfor att morra ilsket, men han gjorde små pauser då
han såg upp, lade ned öronen och viftade med
svansen varje gång Harley sade: >Snäll gosse.»
»Snäll gosse» var beröm, det visste han, och då
Harley upprepade det visste han säkert också att han
hade gjort honom en tjänst och skött sig bra.
»Kan du tänka dig, den uslingen ämnade mörda
oss från ett bakhåll», sade Harley till Villa, som
halvklädd och ännu sysselsatt med att kläda på sig
hade kommit fram till dem »Det var inte femtio
fots avstånd, och han kunde inte ha bommat. Se
på Winchestern. Ingen gammal slätborrad. Och en
karl med en sådan bössa skulle nog ha förstått att
använda den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
