Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Inledning - Ingmarssönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då får jag nästan tårarna i ögonen och säger: "Ser ni,
jag är en ung karl, och det är mycket, som jag förlorar, om
jag tar henne. De har tyckt, att jag har ställt galet för mig
förut, de ska tycka så än mera efter detta."
Men jag kan inte få far att säga något.
"Men jag har tänkt så här också, att det är besynnerligt,
att vi Ingemarer har blivit behållna vid gården i många
hundra år, medan alla andra gårdar har bytt om ägare. Och
så tänker jag, att det är därför, att Ingemarerna har sökt
att gå Guds vägar. Vi Ingemarer behöver inte frukta
människor, vi ska bara gå Guds vägar."
Då lyfter gubben på ögonen, och så säger han: "Det här
är en svår fråga, Ingmar. Jag tror, att jag ska gå in och
fråga de andra Ingmarssönerna." Och så går far in i
storstugan, och jag blir sittande. Och där får jag sitta och vänta
och vänta, och far kommer inte tillbaka. Så, när jag har
väntat i många timmar, blir jag led och går in till far. —
"Ge dig till tåls där ute, Lill Ingmar!" säger far. "Det här
är en svår fråga." Och jag ser alla de gamla, hur de sitter
med slutna ögon och funderar. Och jag väntar och väntar
och väntar väl än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
