Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Inledning - Ingmarssönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne, stackare. Jag menar han har sett, att jag inte har
haft stor lust att resa de här sista dagarna."
Ingmar reste sig, slog konjak i kaffet och lyfte koppen.
— Nu tackar jag riksdagsman för att han har kommit
hit i dag, sade han och skålade med honom.
III.
Hela förmiddagen hade Ingmar arbetat med björkarna
vid porten. Han hade först satt upp en ställning där, sedan
hade han fattat om björktopparna och böjt dem mot
varandra, så att de bildade ett valv. Träden lämpade sig
motvilligt, sleto sig lösa gång på gång och reste sig kappraka.
— Vad ska det där bli till? sade mor Märta.
— Jag tycker de kan växa så här nu en tid, sade Ingmar.
Det blev middagsvila, och när man hade slutat måltiden,
gick arbetsfolket ut på gårdsplanen och lade sig att sova
där. Ingmar Ingmarsson sov också, men han låg på en bred
säng i lillkammaren innanför storstugan. Den enda, som
höll sig vaken, var husmodern. Hon satt och stickade i det
stora rummet.
Dörren till förstugan öppnades sakta, och in kom en
gumma, som bar två stora korgar hängande i ett ok över
nacken. Hon hälsade mycket stilla, satte sig på en stol vid
dörren och lyfte utan att säga något locket av korgarna.
Den ena var full av torkade skorpor och kringlor, den andra
av färska, glänsande limpor. Husmodern kom genast och
började göra affärer. Hon kunde nog annars hålla på styvern,
men hon var svag för att få något gott att doppa till kaffet.
Medan hon valde bland limporna, gav hon sig i samspråk
med gummpan, som hade lätt för att tala liksom de flesta,
som gå från gård till gård och känna många människor.
— Ni, Kajsa, är en klok människa, som man kan lita
på, sade Ingmarsmoran.
— Å ja, sade den andra, om jag inte hade vett att tiga
med somt jag hör, skulle många komma i luven på
varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
