Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Inledning - Ingmarssönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyckte alldeles, att det var en annan, som hade svarat, och
inte hon själv.
— Ja, de säger så, sade Ingmar helt stilla.
Hon skämdes över sig själv, tänkte på att hon hade sagt
till prästen denna morgon, att hon skulle gå ut i världen
som en ny, bättre människa. Hon var mycket missnöjd, gick
en lång stund tyst och undrade över hur hon skulle kunna
ta sitt ord tillbaka. Men så snart hon ville yttra något i den
vägen, hölls hon tillbaka av tanken, att om han ännu tyckte
om henne, så vore det svart otacksamhet att åter visa av
honom. "Kunde jag bara läsa hans tankar!" tänkte hon.
Så såg Ingmar, att hon stannade och stödde sig mot
väggen.
— Jag blir yr av allt detta bullret och av att se så mycket
människor.
Han räckte fram sin hand, och hon tog den, och de gingo
hand i hand framåt gatan. "Nu ser vi ut som fästfolk",
tänkte Ingmar, men hela tiden gick han och undrade på
hur det skulle bli, då han komme hem, hur han skulle gå
igenom det med sin mor och alla de andra.
När de kommo in på den Lövbergska gården, sade Ingmar,
att hans häst var utvilad, så att, om hon inte hade något
emot det, kunde de fara de första skjutshållen redan samma
dag. Då tänkte hon: "Nu är det tid att säga, att du inte vill.
Tacka honom nu och säg, att du inte vill!" Hon stod och
bad till Gud, att hon skulle få veta om han hade kommit
bara av barmhärtighet. Under tiden drog Ingmar fram
kärran ur vagnsskjulet. Den var nymålad, fotsacken sken,
och kuddarna hade nytt överdrag. Framme på skärmen satt
en liten halvvissnad bukett av landsvägsblommor. Hon blev
stående och betänkte sig, när hon såg den, och under tiden
gick Ingmar in i stallet, lade selen på hästen och ledde ut
honom. Hon såg då en likadan halvvissnad bukett mellan
bogträna, började på nytt tro, att han verkligen var glad
åt henne, och tänkte, att det var bäst att tiga. Annars skulle
han törhända tycka, att hon var otacksam och inte förstod
hur stort det var, det, som han bjöd henne.
De åkte framåt vägen, och for att få slut på tystnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
