Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Inledning - Ingmarssönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de kände knappast igen henne, eftersom hon inte hade oket
och korgarna.
— God dag, god dag! sade de, och gumman kom fram
och skakade hand med dem.
— Ja, här sitter ni, medan alla drängar på Ingmarsgården
är ute och söker er.
Ni hade så bråttom ur kyrkan, fortfor gumman, så att
jag inte hann råka er där, men jag ville ju hälsa på Brita,
så jag gick ner till Ingmarsgården. På samma gång som
jag kom prosten dit, och han var inne i storstugan, förrän
jag hade hunnit hälsa en gång. Han ropade genast till mor
Märta, innan han så mycket som hade tagit henne i hand:
"Nu, mor Märta, får ni glädje av Ingmar! Nu syns det,
att han är av den gamla stammen, nu får vi börja kalla
honom Stor Ingmar." Mor Märta säger aldrig mycket, nu
blev hon bara stående och knöt på huvudduken. — "Vad
säger prosten?" sa hon då äntligen. — "Han har hämtat
hem Brita", sa prosten, "och tro mig, mor Märta, det blir
han ärad för, så länge han lever!" — "Å nej, å nej!" sa
gumman. — "Jag höll på att komma av mig, när jag såg
dem sitta i kyrkan. Det var bättre predikan, än jag kan
hålla. Ingmar blir oss alla till en föresyn, såsom hans far
var." — "Prosten talar om tunga nyheter", sa mor Märta. —
"Är han inte kommen hem än?" — "Å nej, han är inte
hemma, men kanske de först har farit till Bergskog."
— Sa mor så? utbrast Ingmar.
— Ja visst, och alltmedan vi har väntat på er, har hon
skickat av det ena budet efter det andra för att leta efter er.
Kajsa fortfor att språka, men Ingmar hörde inte mer vad
hon sade, utan var i tankarna långt borta. "Så kommer
jag in i storstugan", tänkte han, "där far sitter med alla
de gamla Ingemarerna. — ’God dag du, Stor Ingmar
Ingmarsson!’ säger far och kommer emot mig. — ’God dag,
far, och tack för hjälpen!’ — ’Ja, nu blir du bra gift’, säger
far, ’nu kommer allt det andra av sig själv.’ — ’Aldrig
hade jag kommit så långt, om inte ni hade stått mig bi’,
säger jag. — ’Det var ingen konst’, säger far. ’Vi Ingemarer
behöver bara gå Guds vägar.’"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
