Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - De sågo himmelen öppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någonstädes uppe i norr, och skyndade ner till stränderna
med båtshakar och störar för att dra upp på land bohag
och byggnader.
Långt norr ut i socknen, där det var gles bygd och ont
om människor, stod Ingmar Ingmarsson ensam nere på
älvstranden. Han var nu nära sextio år och såg ändå äldre ut.
Ansiktet var grovt och fårat, kroppen höll han böjd, han
såg lika tafatt och hjälplös ut som alltid.
Han stod och stödde sig på en lång och tung båtshake och
såg ut över älven med en sömnig och dåsig blick. Älven
brusade och skummade och drog stolt förbi med allt, som
den hade rövat från stränderna. Det var, som om den hade
velat håna bonden för hans långsamhet. "Inte blir det du,
som kommer att ta ifrån mig något av det, som jag fraktar
med mig", tycktes den säga.
Ingmar Ingmarsson lät flottbroar och båtskrov segla tätt
förbi sig, utan att han gjorde ett försök att dra upp dem.
"Det där blir i alla fall bärgat nere vid kyrkbyn", tänkte han.
Men inte en sekund tog han sina blickar från älven, utan
lade märke till allt, som flöt förbi. Bland allt det andra
kom något lysande gult flytande på några sammanspikade
bräder ett gott stycke uppåt älven, och han varsnade det
genast.
— Ja, det här har jag väntat på länge, sade han då
högt för sig själv. Han kunde ännu inte riktigt se vad det
gula var, men det var lätt att gissa för den, som visste hur
småbarn i Dalarne bruka vara klädda. "Nu är det några,
som har suttit och lekt på en tvättbrygga igen", tänkte han,
"och inte har haft förstånd att gå i land, innan älven har
tagit dem."
Det dröjde inte länge, förrän bonden såg, att han hade
gissat rätt. Han kunde tydligt se tre små barn i gula
vadmalskoltar och gula, runda hättor komma seglande utför
älven på en illa sammanfogad brygga, som långsamt
sönderslets av strömmen och av törnande isstycken.
Barnen voro ännu långt borta, men Stor Ingmar visste,
att ett strömdrag i älven gick fram mot hans strand. Om nu
Gud behagade låta ställa det så, att bryggan, där barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
