Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - De sågo himmelen öppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfärlig stöt, stocken hade kommit med våldsam fart, och
Stor Ingmar vacklade hit och dit i vattnet. Men han höll
sig stadigt fast vid båtshaken och kom i land. Då han stod
på stranden, vågade han knappast känna på sin kropp, hela
bröstkorgen var visst sönderkrossad. Munnen blev genast full
av blod. "Nu är det slut med dig, Stor Ingmar", tänkte han.
Han kunde inte gå ett steg till, utan sjönk ner på
strandvallen.
Det var de små räddade barnen, som gåvo alarm, så att
folk kom till och han blev hemkörd.
Kyrkoherden blev hämtad till Ingmarsgården och stannade
där hela eftermiddagen. När han kom hem på kvällen, gick
han över till skolmästarns. Han hade erfarit saker under
dagens lopp, som han kände behov att få tala om.
Skolmästarn och mor Stina voro i djup sorg, ty de hade
redan fått veta, att Ingmar Ingmarsson var död. Prästen
däremot gick med lätta steg och hade något visst ljust och
klart över sig, när han kom in till dem.
Skolmästarn frågade genast om han hade kommit i tid.
— Ja, svarade kyrkoherden, men det var inte jag, som
var nödvändig härvidlag.
— Var det inte? sade mor Stina.
— Nej, sade kyrkoherden och log hemlighetsfullt, han
hade hjälpt sig lika bra utan mig.
Det kan vara tungt mången gång att sitta vid en
dödsbädd, började han på nytt.
— Jojomän, jojomän, nickade skollärarn.
— Ja, och framför allt, då den dör, som är främste
mannen i socknen.
— Just så, ja.
— Men allting kan också vara så helt annorlunda, än
man tänker.
Härmed teg kyrkoherden en stund och satt och stirrade
framför sig. Hans blickar lyste en smula klarare än vanligt
bakom glasögonen.
— Har ni, Storm, eller ni, mor Stina, hört det
märkvärdiga, som hände Stor Ingmar, då han var ung? frågade
han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
