Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - De sågo himmelen öppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han. Han darrade litet på rösten, då han fortfor: Jag hade
gärna velat stå där på bron med Stor Ingmar och Stark
Ingmar och se himmelen öppen.
Nu i dag, så snart de hade fraktat hem Stor Ingmar till
gården, sade kyrkoherden, befallde han, att de skulle hämta
Stark Ingmar, och de skickade genast bud till honom, på
samma gång som de sände efter doktorn och efter mig. Men
Stark Ingmar var inte hemma, han gick långt oppe i skogen
och högg ved och var inte lätt att finna. De sände bud
på bud efter honom, och Stor Ingmar låg och ängslades,
att han inte skulle få se honom före sin död.
Det dröjde så länge, att jag hann komma och doktorn
kom, men Stark Ingmar kunde de inte finna reda på.
Stor Ingmar frågade inte mycket efter oss andra. Han var
döden nära. "Jag ska snart dö, kyrkoherden", sade han.
"Jag önskar bara, att jag innan dess kunde få se Stark
Ingmar."
Han låg på den breda sängen i lillkammaren, och den
präktigaste bonad de hade var lagd över honom. Ögonen
höll han öppna, han såg hela tiden ut efter något, som var
långt borta och som ingen annan såg. De tre små barnen,
som han hade räddat, hade de lyft opp i sängen till honom,
och de satt stilla, hopkrupna vid hans fötter. När han
någon gång tog blickarna från det där, som han såg långt
borta, föll de på barnen, och då log han med hela ansiktet.
Så hade de äntligen funnit reda på torparen, och Stor
Ingmar tog åter blicken till sig och smålog, när han hörde
Stark Ingmars tunga steg ute i storstugan.
Då karlen stod bredvid sängen, tog han hans hand och
klappade den sakta, så frågade han honom:
"Kommer du ihåg, du Stark Ingmar, när vi gick nere på
kyrkbron och såg himmelen öppen?" — "Ja, ja, nog minns
jag det, när vi två såg in i himmelen", sa Stark Ingmar.
Då vände sig Stor Ingmar helt mot honom. Han log och
strålade, som hade han den ljuvligaste nyhet att omtala.
"Jag går dit nu, jag", sa han till Stark Ingmar. Då böjde
torparen sig fram och såg honom djupt in i ögonen. —
"Jag kommer efter, jag", sa han. Stor Ingmar nickade åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
