Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Karin Ingmarsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eljas brast i skratt där ute, och gossen blev så blek, när
han hörde honom, att Karin skyndade sig att stänga dörren.
Efter detta hade Eljas Elof ändock blivit så pass tam,
att han inte hindrade Karin att föra Ingmar ner till
skolhuset.
Närmaste tiden efter sedan Halvor hade fått klockan, hade
han mycket folk i boden. Ingen bonde kom till kyrkbyn,
utan att han gjorde sig ärende in i Halvors bod för att få
höra berättelsen om Stor Ingmars klocka. Bönderna i sina
långa, vita pälsar stodo och hängde i timtal över boddisken
och vände sina allvarsamma, fårade ansikten mot Halvor,
medan han berättade. Alltemellanåt drog Halvor fram
klockan och visade den buckliga boetten och den spräckta
urtavlan.
— Jaså, det var där slaget träffade, sade bönderna och
sågo för sig hur det gick till, när Stor Ingmar skadades.
Ja, det är en stor sak för dig, Halvor, att äga den här
klockan.
När Halvor visade klockan, släppte han den aldrig, utan
höll fast i kedjan. Han lät ingen ta den ifrån sig ens för
ett ögonblick.
En dag stod Halvor som vanligt med en krets bönder
omkring sig. Han berättade och berättade. Till sist kom
klockan fram. Genast blev det stor andakt och nästan tyst,
medan klockan fördes från den ene till den andre.
Just medan detta pågick, kom Eljas in i boden, men
uppmärksamheten var så fästad vid klockan, att ingen såg
honom. Han hade också hört berättelsen om svärfaderns
klocka och förstod genast vad som försiggick. Han var inte
missunnsam mot Halvor, han tyckte bara det var löjligt att
se honom och de andra stå så andäktiga omkring ett
gammalt trasigt silverur.
Eljas smög sig fram bakom dem, som stodo och hängde
över disken, gjorde ett raskt grepp, fick klockan i sin hand
och ryckte den till sig. Det var bara ett skämt av Eljas, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
