Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Karin Ingmarsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu fick Karin upp ögonen, men alltjämt satt hon orörlig.
— Vi har gjort opp det så, sade Halvor, att du i morgon
låter köra honom ner till mig. Jag vet, att han följer med
mig, därför att han tror, att han ska kunna skaffa sig
brännvin hemma hos mig. Men det förstår du väl, Karin, det
kommer inte i fråga. Nej då, inte mer hos mig än hos dig.
Ja, i morgon kommer han alltså. Han ska få bo i kammarn
innanför boden, och jag har lovat honom, att dörren ska
få stå öppen, så att han får se folk.
Vid Halvors första ord hade Karin undrat om detta var
något han hade tänkt ut för att göra spe av henne, men
så småningom kom hon att förstå, att han menade allvar.
Nu var det så, att Karin alltid hade trott, att Halvor hade
friat till henne, därför att hon var rik och av en god släkt.
Hon hade aldrig tänkt på att han kunde tycka om henne för
hennes egen skull. Hon visste nog, att hon inte var en sådan
flicka, som karlarna bry sig om. Inte heller hade hon själv
varit förälskad varken i Halvor eller Eljas.
Men då Halvor kom och ville hjälpa henne med detta
svåra, som hon hade att bära, blev Karin alldeles
överväldigad av något så stort och oerhört. Hur var det möjligt,
att Halvor kunde vara så god mot henne?
Han måtte visst tycka om henne, han Halvor, han måtte
tycka om henne, då han kom på detta sätt för att bistå henne!
Karins hjärta begynte att slå våldsamt och oroligt. Hon
vaknade upp till något, som hon aldrig förr hade erfarit.
Hon undrade vad det kunde vara, tills hon plötsligen
förstod, att Halvors godhet hade värmt hennes förfrusna varelse,
så att kärlek till honom nu höll på att blossa upp inom
henne.
Halvor fortfor att lägga ut sin plan, rädd, att hon skulle
göra invändningar.
— Det är ju synd om Eljas också, sade han, han behöver
nog ombyte. Och så svår, som han har varit mot dig, blir
han inte mot mig. Det blir annat, där det finns en husbonde
att vara rädd för.
Karin visste inte vad hon skulle ta sig till, tyckte, att
hon inte kunde göra en rörelse eller säga ett ord, utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
