- Project Runeberg -  Jerusalem /
74

Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Karin Ingmarsdotter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det var en grann häst häradsdomarn kom åkande med
i dag, började inspektören. Berger Sven Persson tog upp
leken och berömde inspektören för en björn, som han hade
skjutit förra vintern. Sedan prisade de båda gästgivarsonen
från Karmsund för det nya boningshuset, som hans far
satte upp. Till sist slogo de sig alla tre samman om att
skryta med Berger Sven Perssons rikedom. De blevo mycket
vältaliga, och med varje ord sade de Halvor, att han var
en för ringa man att tänka på att mäta sig med dem. Halvor
kände sig mycket obetydlig, han ångrade bittert, att han hade
kommit.

Karin kom nu in med kaffe till påtåren. När hon blev
varse Halvor, blev hon glad i första ögonblicket, men strax
tänkte hon på hur illa det såg ut, att han kom och besökte
henne så snart efter dödsfallet. Om han gjorde sig så
bråttom, skulle folk nog säga, att han hade skött om Eljas
sämre, än han hade bort göra, för att snart bli av med
honom och få henne, Karin.

Hon hade helst velat, att han hade väntat en två, tre år
med att komma, det hade varit lagom för att folk skulle
ha förstått, att han inte hade gjort något illa vid Eljas av
otålighet. "Vad behöver han göra sig bråttom för?" tänkte
hon. "Han kan väl veta, att jag inte kommer att ta någon
annan än honom."

När Karin kom in, blev det tyst på nytt i rummet, och
var och en tänkte bara på att se efter hur hon och Halvor
hälsade på varandra. Det var inte mer än nätt och jämnt,
att fingertopparna möttes. När häradsdomarn såg detta, gav
han i glädjen till en liten vass vissling, men inspektören
slog till ett flatskratt. Halvor vände sig mycket stillsamt
mot honom.

— Vad skrattar inspektorn åt? frågade han sakta.

Inspektören kunde inte finna på något att svara i hast.
Han ville inte säga något sårande, när Karin var inne.

— Han tänker på en jakthund, som driver opp haren,
men låter en annan fånga den, sade gästgivarsonen med
undermening.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:37:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jerusalm/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free