Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den vilda jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingmar satt butter och blyg och värjde sig. Mor Stina
suckade, när hon såg på honom. "Det märks, att han är av
en gammal släkt", tänkte hon. "De säger, att sådana aldrig
kan vara riktigt unga."
De tre, som hade dansat, hade haft så roligt, att de talade
om att nästa lördagskväll gå till en lekstuga. Till sist
frågade de skolmästarns vad de tyckte om förslaget.
— Ja, om ni går till Stark Ingmars lekstuga, får ni lov
för mig, sade mor Stina, där vet jag att ni endast råkar
anständigt och välkänt folk.
Storm gjorde ett annat villkor.
— Inte låter jag Gertrud gå bort på dans, om inte Ingmar
följer med och tar vård om henne.
Alla tre skyndade fram till Ingmar. Han sade tvärt nej,
höll ögonen stadigt fästa vid bokstäverna och bara läste.
— Ja, det är inte lönt att be honom, sade då Gertrud
i en så besynnerlig ton, att han måste lyfta ögonen och se
på henne. Det var förskräckligt, så vacker Gertrud var efter
dansen. Men munnen log spotskt, och ögonen gnistrade, då
hon vände sig från honom. Det syntes tydligt hur djupt hon
föraktade honom, som satt där ful och butter och inte
förstod sig på att vara ung. Ingmar fick lov att skynda sig
och säga ja, det var ingen annan råd.
Ett par kvällar därefter sutto Gertrud och hennes mor
i köket och arbetade. På en gång märkte Gertrud, att modern
började bli orolig. Hon stannade spinnrocken och lyssnade
mellan varje ord hon sade.
— Jag förstår inte vad det är, sade hon. Hör du
ingenting, Gertrud?
— Jo, sade Gertrud, det är någon oppe i skolrummet.
— Vem skulle vara där så här dags? Och hör bara hur
det tassar och rasslar och far runt från hörn till hörn!
Det rasslade och prasslade och stötte och for runt i den
tomma skolsalen. Både Gertrud och mor Stina blevo hemska
till mods.
— Det måtte ändå vara någon där oppe, sade Gertrud.
— Där kan ingen vara, och jag ska säga dig, att så här
har det hållit på varenda kväll, alltsedan ni dansade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
