Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den vilda jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gertrud förstod, att modern trodde, att det spökade efter
dansen. Och om mor Stina finge den tron, så var det slut
med all dans vidare för Gertrud.
— Nu går jag dit opp och ser efter vad det är, sade
Gertrud, men mor Stina grep henne i kjolen.
— Vet jag om jag törs låta dig gå?
— Å jo, mor, det är bäst att ta reda på vad det är!
— Då ska vi åtminstone gå båda två.
De smögo sig tyst uppför trappan. Dörren tordes de inte
öppna, utan mor Stina böjde sig ner och tittade in genom
nyckelhålet.
Mor Stina stod där länge. En gång lät det, som om hon
skrattade.
— Vad är det, mor? frågade Gertrud.
— Du kan se själv. Men var tyst bara!
Gertrud böjde sig ner och såg in. Bord och bänkar, som
eljest upptogo hela rummet, voro sammanflyttade, det
dammade förfärligt, och mitt i dammet for Ingmar Ingmarsson
omkring med en stol i famnen.
— Har Ingmar blivit tokig? utbrast Gertrud.
— Tyst! sade modern och drog henne med sig utför
trappan igen. Det är nog så, att han håller på att lära sig
dansa. Han vill väl lära sig, så att han kan dansa i
lekstugan, fortfor hon och småmyste.
Modern började skratta, så att hon skakade.
— Han hade så när skrämt livet av mig, sade hon.
Gudskelov, att han också kan bli ung en gång. Och sedan, när
hon hade skrattat ut: Nu säger du inte ett ord till någon
människa om detta, du Gertrud!
Så blev det lördagskväll, och de fyra unga stodo på
skolhusets trappa, färdiga att gå. Mor Stina höll på att mönstra
dem. De voro så granna, att det lyste om dem. Gossarna
buro gula sämskskinnsbyxor och gröna vadmalsvästar med
röda ärmar. Gertrud och Gunhild hade vida, pösande, vita
ärmar, stora, rosiga halsdukar täckte nästan hela livet,
kjolarna voro randiga med en bård av rött kläde, förklädena
stora och lika rosiga som halsdukarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
