- Project Runeberg -  Jerusalem /
97

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den vilda jakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Och det är du, som ska bli skollärare, sade han.

Ingmar satt en stund med ögonlocken fällda. Det ryckte
litet i läppen, som om han hade haft lust att skratta, men
han svarade ganska sorgset:

— De har intet bruk för mig hemma.

— Har de intet bruk för dig? sade gubben. Hur vet du
när gården behöver dig? Eljas levde i två år. Vem vet hur
länge Halvor får leva?

— Halvor är en frisk och stark karl, sade Ingmar.

— Nog vet du, att Halvor flyttar från gården och lämnar
dig den, så snart du kan köpa igen den.

— Han vore väl galen, om han flyttade från
Ingmarsgården, sedan han väl har fått den i sin hand.

Under detta satt Ingmar och bröt på bordkanten. Det var
ett simpelt furubord med tjock skiva. Det knakade plötsligen
till, Ingmar hade brutit loss ett stycke av hörnet. Stark
Ingmar satt med handen lyftad och talade.

— Aldrig lämnar han dig gården, om du blir skollärare.

— Menar du det?

— Menar, menar, sade gubben, det hörs hur du har blivit
uppfostrad. Har du någonsin följt en plog?

— Nej, svarade Ingmar.

— Har du vaktat en mila, har du fällt en storfura?

Ingmar satt där lika saktmodig, men bordkanten knakade
under hans fingrar. Äntligen blev gubben uppmärksam och
teg med ens.

— Jaså, jaså, sade han, då han såg hur bordet splittrades,
jag får visst ta dig i hand än en gång, jag. Han tog upp
några av träflisorna och passade in dem. Sicken en, du kan
ju fara på marknader och visa dig för pengar! Din skojare,
sade han och slog Ingmar på axeln, du är just lik till att
bli skollärare.

I ett nu var han borta i spisen igen och började spela.
Det kom nu helt annan kraft i spelet. Han stampade takt
med foten och satte en förfärlig fart i dansen.

— Det här är ung Ingmars polska! ropade hon. Ho hej,
nu dansar hela stugan för ung Ingmar!

Gertrud och Gunhild voro båda vackra, de fingo dansa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free