Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Hellgum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brita arbetade ivrigt, hon var snart färdig, skulle just
sticka huvudet in i snaran, då hon råkade se ner.
Dörren öppnades i detsamma, och en hög, mörk karl
trädde in. Han hade kommit in i boden, utan att hon hade
hört honom, och när han inte hade funnit någon där, hade
han gått bakom disken och öppnat dörren till bodkammaren.
Brita gick sakta nerför stegen. Karlen sade ingenting till
henne, han drog sig tillbaka ut i boden. Brita kom långsamt
efter. Brita hade inte sett honom förr. Han hade svart,
krusigt hår, tätt helskägg, skarpa ögon och stora, seniga
händer. Han var välklädd, men han gick och rörde sig som
en arbetare. Han satte sig på en trasig stol nere vid dörren
och tog inte ögonen från Brita.
Bondhustrun stod stilla bakom disken, frågade ingenting,
endast önskade, att han måtte gå. Karlen bara såg och såg,
lät inte ögonen släppa henne en minut. Brita tyckte, att
hans blickar höllo fast henne, så att hon inte kunde röra sig.
Brita blev otålig, hon sade för sig själv: "Jag kan undra
vad du tänker det hjälper, att du sitter och vaktar mig. Du
kan väl förstå, att jag i alla fall gör vad jag vill göra, så
snart jag blir ensam."
Brita stod och höll tysta tal till mannen. "Om detta vore
något, som kunde ha ett slut eller en övergång, skulle du
gärna få hindra mig, men det är rent obotligt."
Alltjämt satt karlen kvar och såg lika ihärdigt på henne.
"Jag ska säga dig, att det passar sig inte för oss från
Ingmarsgården att hålla handelsbod", fortsatte Brita i sina
tankar. "Du kan inte tro vad jag hade det bra med Gunnar,
allt intill dess han började med handeln. Folk varnade mig
nog för att gifta mig med honom. De tyckte inte om honom
för hans svarta lugg och hans vassa ögon och hans skarpa
tunga. Men vi tyckte om varandra, ser du, och vi sa inte
ett ont ord till varandra, ända tills Gunnar övertog
handelsboden.
Det är efter den tiden", fortfor Brita i sitt tysta tal, "som
det inte har varit bra mellan oss. Jag vill, att han ska sköta
handeln på mitt sätt. Jag kan inte tåla, att han säljer öl
och vin till drinkare, och jag tycker, att han bara ska låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
