Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Hellgum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som har gått sönder, ser du, bara ett enda litet hjul, och
strax står hela verket.
Han teg en stund, som om han sökte efter ord och bevis.
— Nu ska jag säga dig hur det gick mig för ett par år
sedan. Då försökte jag för första gången att riktigt leva
efter läran, och vet du hur det slutade? Jag arbetade på en
fabrik på den tiden, och när kamraterna fann ut hurudan
jag var, lät de mig för det första göra en god del av deras
arbete, sedan tog de min plats ifrån mig, och så lagade
de, att jag fick bära skulden för en stöld, som en av dem
hade begått, så att jag kom i fängelse.
— Man ska väl inte alltid råka ut för så dåligt folk, sade
Halvor lika likgiltig.
— Då sa jag för mig själv: Det vore inte svårt att
vara kristen, om man bara vore ensam på jorden och inte
hade några medmänniskor. Jag tyckte riktigt om att sitta
i fängelse, ty där fick jag föra ett rättfärdigt liv utan att
bli störd eller oroad. Men så tänkte jag, att det där att föra
ett rättskaffens liv i ensamhet, det var, som om en kvarn
skulle stå och snurra runt alldeles på egen hand utan att
ha säd mellan stenarna. Eftersom Gud har satt så många
människor i världen, tänkte jag, så är det väl meningen, att
de ska vara till varandras stöd och hjälp och inte till
fördärv. Och så förstod jag då äntligen, att djävulen hade tagit
bort något ur bibeln, för att kristendomen skulle gå på tok.
— Det kunde han väl aldrig ha makt till, sade Halvor.
— Jo, han har tagit bort detta: I, som viljen föra ett
kristligt liv, I skolen söka bistånd hos era medmänniskor.
Halvor sade ingenting, men Karin nickade gillande. Hon
hade hört på mycket noga och inte förlorat ett ord.
— Så snart jag slapp lös ur fängelset, sade Hellgum,
gick jag till en kamrat och bad honom bistå mig att föra
ett rätt liv, och se, då vi var två, gick det genast bättre.
Och snart kom en tredje och en fjärde och slöt sig till oss,
och allt bättre och bättre gick det. Nu är vi trettio, som bor
tillsammans i ett hus i Chicago. Vi delar allt med varandra
och vakar över varandras leverne, och rättfärdighetens väg
ligger slät och jämn framför oss. Vi kan handla kristet mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
