- Project Runeberg -  Jerusalem /
124

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den nya vägen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ingmar bara åt och tuggade. Detta var ingenting att
svara på.

Men Stark Ingmar började på nytt.

— Ja, det är en vacker lära, det är visst och sant, därför
har också halva socken slutit sig till Hellgum. En sådan
makt som Hellgums har ingen förr haft i den här socken,
inte en gång Stor Ingmar. Han skiljer barn från föräldrar
genom att predika att de, som hör honom till, inte får leva
bland syndare. Bara Hellgum vinkar, så går bror från bror
och vän från vän och fästman från fästmö. Han har haft
makt att ställa det så, att det i vinter har varit strid och
split i varenda gård. Ja, Stor Ingmar skulle nog ha varit
nöjd med sådant, han! Han skulle nog ha följt Hellgum
i allt detta! Ja då, det skulle han.

Ingmar såg uppåt och neråt klyftan, där de sutto. Han
hade mest lust att springa sin väg. Han förstod, att Stark
Ingmar överdrev, men detta förstörde i alla fall humöret
för honom.

— Jaha, sade gubben, jag ska inte neka till att det är
märkvärdigt, det Hellgum gör: hur han förmår de sina att
hålla tillsammans och hur han får dem, som inte förut har
velat veta av varandra, att vara vänner. Och hur han tar
av den rike och ger till den fattige, och hur han kan få dem
att vaka över varandras leverne. Jag tycker ju bara, att
det är synd om de andra, som blir kallade djävulens barn
och inte får vara med om leken. Men det tycker förstås
inte du.

Ingmar var led åt att höra gubben tala illa om Hellgum.

— Så fredligt, som det har varit förr i den här socken!
sade Stark Ingmar. Men det är allt förbi nu. På Stor Ingmars
tid var här en sådan sammanhållning, att det hette, att här
fanns det vänsällaste folket i Dalom. Men nu står här änglar
mot djävlar och får mot getter.

"Om vi nu bara kunde få sågen i gång", tänkte Ingmar,
"så jag sluppe detta talandet."

— Det dröjer nog inte länge, förrän det blir slut mellan
dig och mig, fortfor Stark Ingmar. Går du över till de där
andra, så lär de inte tillåta dig att umgås med mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free