Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den nya vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komme över honom, skulle inte Hellgum slippa undan
helskinnad.
Ingmar gick fram till Stark Ingmars stuga för att råka
Hellgum. När han stod utanför dörren, hörde han röster tala
ivrigt och högt. Det tycktes vara flera främmande inne i
stugan, och Ingmar vände genast. När han gick, hörde han
en karl säga med vredgad röst:
— Vi är tre bröder, som har vandrat en lång väg för att
ställa dig till ansvar, Johan Hellgum, för vår yngsta bror,
som för två år sedan reste ut till Amerika. Där kom han att
ingå i din församling, och i dessa dagar har vi fått brev om
att han har blivit tokig av att grubbla över din lära.
Ingmar skyndade bort. Det var nog flera än han, som hade
att klaga på Hellgum, och där stodo de alla lika hjälplösa.
Ingmar gick ner till sågen. Stark Ingmar hade redan satt
den i gång. Mittunder det att sågen gnisslade och forsen
larmade, tyckte sig Ingmar höra ett skrik. Han lyddes dock
inte vidare efter det. Han hade inte sinne för annat än det
starka hat han kände mot Hellgum. Han gick och räknade
upp för sig allt, vad Hellgum hade berövat honom, både
Gertrud och Karin och sågen och hemmet.
Än en gång tyckte han sig höra ett skrik. Det föll honom
in, att det hade kommit till strid mellan Hellgum och de
främmande. "Det vore ingen olycka, om de sloge honom
död och fördärvad", tänkte han.
Då hördes ett högt rop på hjälp, och Ingmar började
springa uppför branten.
Ju närmare han kom, desto tydligare hörde han Hellgums
nödrop, och när han var framme vid stugan, tyckte han, att
marken skakade under stridsbullret.
Ingmar öppnade alltid en dörr mycket stilla och försiktigt,
och denna gång gjorde han det dubbelt varligt. Han kom
inglidande med stor försagdhet. Där inne stod Hellgum uppe
vid ena väggen och värjde sig med en kort yxa. De tre
främmande, som alla voro starka och resliga karlar, anföllo
honom med vedträn, som de svängde likt klubbor. Bössor
hade de inte med sig, därav kunde man se, att de endast
hade kommit för att ge Hellgum ett gott kok stryk, men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
