- Project Runeberg -  Jerusalem /
138

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den nya vägen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han hade försvarat sig mot dem, hade mordlusten kommit
över dem, så att nu var det Hellgums liv det gällde.

De sågo knappt åt Ingmar; det var ju bara en lång,
drumlig pojke, som hade kommit in i stugan.

En stund stod Ingmar stilla och såg på. Han tyckte det var,
som när man drömmer, då det, som man mest önskar, visar
sig för ens blickar, utan att man begriper varifrån det har
kommit. Då och då uppgav Hellgum ett rop på hjälp. "Inte
kan du tro, att jag är så dum, att jag bistår dig", tänkte
Ingmar.

En av karlarna lyckades träffa Hellgum i huvudet med
sådan kraft, att denne släppte yxan och föll. De andra
slängde då bort vedträna, ryckte fram knivarna och kastade
sig över Hellgum. Men då kom en snabb tanke över Ingmar.
Det var ett gammalt ord om folket i hans släkt, att var och
en av dem en gång i livet måste begå något nesligt eller
orätt. Var det nu hans tur?

På en gång kände en av angriparna, att ett par armar
omfattade honom bakifrån, lyfte honom och vräkte honom
ut ur stugan. Den andre hann knappt tänka på att resa sig,
förrän det gick honom på samma sätt, och den tredje, som
hann att komma upp, fick en stöt, så att han for baklänges
ut till de andra.

När de alla voro utvräkta, gick Ingmar och ställde sig
i dörren.

— Vill ni inte komma igen än en gång? sade han och
skrattade. Han skulle inte ha haft något emot att de hade
anfallit honom. Det var roligt att så där få göra bruk av
hela sin styrka.

De tre bröderna syntes också hågade att förnya kampen.
Då ropade en av dem, att de måste fly. Han såg en människa
skymta på stigen bakom alarna.

Men de voro rasande över att de inte hade kommit åt
Hellgum, och just som de vände sig för att gå, sprang en
av dem tillbaka, for upp på Ingmar och högg honom i
nacken med kniven.

— Där har du för att du blandar dig i våra affärer!
ropade han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free