Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - L'Univers' undergång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu hade hon åter kommit upp till vattenytan, men hon
visste, att hon i nästa ögonblick skulle sjunka på nytt, och
då skulle det vara döden.
Då tänkte hon inte mer på man och barn eller på något
i denna världen. Hon tänkte endast på att höja sin själ till
Gud.
Och hennes själ upplyfte sig som en frigjord fånge. Hon
kände hur anden gladde sig att få avkasta människolivets
tunga bojor och i jubel beredde sig att draga upp till sitt
verkliga hem.
"Är det så lätt att dö!" tänkte hon.
Då hon så tänkte, hörde hon, att allt det orediga larmet
omkring henne: vågornas plaskande, vindens sus,
jämmerropen från alla de drunknande och bullret av allt det, som
flöt omkring på vattnet och dånande slog samman, hon
tyckte, att allt detta formades till ljud, som hon kunde förstå,
på samma sätt som stundom de formlösa skyarna ordna sig
och återge en bild.
Och det hon hörde svarade henne:
"Det är sant, att det är lätt att dö. Det, som är svårt, är
att leva."
"Ja, så är det", tänkte hon och undrade vad som fordrades
för att livet skulle bli lika lätt som döden.
Runtomkring henne kämpade och stredo de skeppsbrutna
om kringflytande spillror och upp- och nervända båtar. Men
mittunder de vilda ropen och förbannelserna hörde hon åter,
att larmet formade sig till dånande starka ord, som svarade
henne.
"Det, som fordras för att livet ska bli lika lätt som döden,
det är enighet, enighet, enighet."
Hon tyckte, att det var all världens herre, som hade gjort
dånet och larmet till sitt språkrör och svarat henne.
Medan orden ännu ljödo i hennes öron, blev hon räddad.
Hon blev uppdragen i en liten julle, där endast tre
människor sutto, en storväxt matros, klädd i sina bästa kläder,
en gammal kvinna med runda uggleögon och en stackars
förgråten pojke, som inte hade mer på sig än en sönderriven
skjorta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
