Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - L'Univers' undergång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Somliga kommo flytande i mycket stora grupper. Det såg
ut att vara drivved eller något annat, som hade blivit
lösryckt från land, men det var ingenting annat än lik.
Alla sjömännen stodo och stirrade utan att våga röra sig.
De kunde knappast tro, att det var sant, det de sågo.
På en gång tyckte de, att en hel ö kom upp ur havet. Det
såg ut som land, men då de kommo närmare, funno de, att
det återigen inte var något annat än lik, som lågo och flöto
tätt intill varandra.
De omgåvo skeppet på alla sidor, tycktes följa efter det,
som om de ville göra färden över havet i dess sällskap.
Skepparen lät kasta om rodret för att fånga in vind i
seglen, men det hjälpte föga. Seglen hängde slappa, och de
döda fortforo att följa dem.
Sjöfolket blev allt blekare och tystare. Kuttern rörde sig
framåt så långsamt, att de inte kunde undkomma de döda.
Och de fruktade, att de skulle få ha det så hela natten.
Då steg en svensk matros upp i fören och började högt
läsa fader vår. Därpå tog han upp en psalm.
Då han var mitt i psalmen, sjönk solen, och kvällsbrisen
förde skeppet utom de dödas område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
