Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Hellgums brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du ska vänta, Eva, sade Hellgumianerna. Kallelsen
kan komma. Den ska visserligen komma i natt eller i morgon.
— Ni svarar inte, sade gumman, ni svarar mig inte på
detta, som jag frågar om. Ni ämnar kanske inte ta mig
med, om ingen kallelse kommer till mig.
— Den kommer, den kommer! ropade Hellgumianerna.
— Ni svarar inte! sade gumman med förtvivlan i rösten.
— Kära Eva! sade Hellgumianerna. Vi kan inte ta dig
med, om inte Gud kallar dig. Men frukta inte! Kallelsen
ska komma.
Då reste sig gumman hastigt från sin knäböjande
ställning, rätade upp sin bräckliga kropp och stötte käppen hårt
i golvet.
— Ni ämnar resa och låta mig förgås! sade hon. Ja, ja,
ja. Ni ämnar resa och låta mig förgås!
Hon hade blivit rasande vred, och man såg än en gång
Eva Gunnarsdotter, sådan hon hade varit i ungdomen, stark
och häftig och brinnande.
Aldrig mer vill jag veta av er! ropade hon. Jag vill
inte bli räddad av er. Tvi vare er! Ni skulle överge hustru
och barn och far och mor för att frälsa er själva. Tvi, ni
är galningar, som lämnar era goda gårdar. Ni är
vettvillingar, som löper efter falska profeter. Det ska bli över
er, som det ska regna eld och svavel. Det ska bli ni, som
ska förgås. Men vi, som stannar hemma, vi ska leva!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
