Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - På Ingmarsgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig olikt på Ingmarsgården, så nog var det visst, att det
planket finge stå där det stod.
Snart voro de i sikte av gården och funno snödrivan på
dess vanliga plats, hög som en mur och fast som ett fjäll.
Här fanns inte tillfälle att vika åt sidan, utan de måste rätt
över vidundret. Det såg så omöjligt ut, att drängen föreslog,
att han skulle gå fram till gården och kalla på hjälp.
Men detta tillät inte kyrkoherden. Han hade inte växlat
ett ord med Karin och Halvor på över fem år. Han var inte
gladare, än någon annan brukar vara vid tanken på att
möta gamla vänner, med vilka man har råkat i osämja.
Hästen måste således upp i drivan. Den bar, ända tills han
hade kommit upp på toppen. Då sjönk han med ens. Han
försvann, som om han hade fallit ner i en grav, och de
resande blevo sittande och stirrade efter honom.
På samma gång som hästen sjönk i drivan, bröts ena
skakeln, och de kunde inte fara vidare.
Några minuter därefter öppnade prästen dörren till
storrummet på Ingmarsgården.
Där brann en torrvedsbrasa i spisen. På ena sidan om
härden satt husmodern och spann finkardad ull, bakom
henne sutto pigor och hjon i en lång rad och spunno blånor
och lin. Männen ägde andra sidan av eldstaden. De voro
nyss inkomna från vedkörningen. Somliga vilade, andra
sysslade med sådant arbete, som var lätt som en lek, de
späntade stickor, vässade räfspinnar och slöjdade yxskaft.
När prästen trädde in och berättade om det missöde, som
hade hänt honom, kommo alla i rörelse. Drängarna gingo
ut för att gräva fram hästen ur drivan. Halvor förde
kyrkoherden fram till bordet och bad honom sitta ner på
långbänken. Karin sände pigorna ut i köket för att koka kaffe
och laga gästabudsmat till kvällsvard. Själv hängde hon upp
prästens päls att torka framför brasan, tände hänglampan
och flyttade sin spinnrock bort till bordet, för att hon skulle
kunna delta i männens samtal.
"Bättre kunde jag inte ha blivit mottagen, om Stor Ingmar
hade levat", tänkte kyrkoherden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
