Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Hök Matts Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sonen svarar inte, och bonden förstår, att han är trött
på att höra talas om gården. Han blir nu tyst, även han,
men hans tankar äro ständigt där borta vid hemmet. Han
undrar hur det ska gå hans hästar under den nye ägaren,
hur det ska gå hela stället. "Ack", tänker han, "jag gör
säkert dumt, som säljer till ett bolag. Det kommer väl bara
att hugga ner skogen och låter hela gården förfalla. Det
låter myren bli myr igen och låter björkskogen växa ner
i åkern."
De äro nu framme vid bruket, och där väckes hans intresse
på nytt. Han ser plogar och harvar av ny konstruktion, och
han kommer genast ihåg hur han har längtat efter att skaffa
sig en slåttermaskin. Han ser på Gabriel, som är en vacker
gosse, och drömmer sig honom sittande på en grann, röd
slåttermaskin, smällande med piskan åt hästarna och fällande
det långa gräset, såsom en stark hjälte mejar ner sina
fiender.
När han kommer in på brukskontoret, tycker han sig ännu
höra skördemaskinens rassel i sina öron. Han hör det lätta
fallet av gräset och det lätta pipet och surret av uppskrämda
fåglar och insekter.
På brukskontoret ligger köpekontraktet uppsatt och färdigt.
Alla underhandlingar äro redan bedrivna, priset är bestämt,
det återstår endast att underteckna kontraktet.
Man läser upp kontraktet för honom, och han sitter och
hör på. Han hör uppräknas de tunnland skog och de
tunnland åker och äng, det bohag och den boskap, som han
ska avhända sig. Hans drag hårdna. "Nej", säger han till
sig själv, "det ska inte ske."
När uppläsningen är slutad, ämnar han just säga, att han
inte kan. Då böjer sonen sig fram och viskar till honom:
— Far, det gäller mig eller gården, för jag reser, hur
ni än gör.
Bonden har varit så upptagen av tanken på gården, att
det aldrig har fallit honom in, att sonen kunde fara från
honom. Jaså, Gabriel skulle ge sig av i alla fall. Han kan
inte riktigt förstå detta. Inte skulle han ha rest, om sonen
hade stannat hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
