Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Auktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gården som fattig vallpojke", tänkte mor Stina, "och att det
var Stor Ingmar, som tog hand om honom och hjälpte honom
att komma sig opp."
De flesta, som kommo till auktionen, gingo inte in i
huset, utan stannade ute på gårdsplanen. Skolmästarns
hustru gjorde som de andra. Hon satte sig på en brädhög
och såg sig omkring mycket noga, som den gör, vilken vet,
att han ser ett kärt ställe för sista gången.
På tre sidor var gården kringbyggd med huslängor, och
mittpå den stod en liten fatbur på stolpar. Ingenting såg
synnerligen ålderdomligt ut, undantagandes en gammal
förstukvist med snidade lister kring taket, som stod framför
ingången till boningshuset, och en ännu äldre med tunga,
vridna pelare, som var placerad utanför brygghusets dörr.
Mor Stina tänkte på alla de gamla Ingmarssönerna, vilkas
fotsteg hade nött gården. Hon tyckte sig se dem komma
hem från arbetet om kvällarna och gå in till härden, långa,
litet lutande gestalter, alltid rädda att vara påträngande
eller ta en bättre plats, än som anstod dem.
Hon tänkte på all arbetsamhet och hederlighet, som hade
haft sitt hem på den här gården. "Det borde inte få ske",
tänkte hon om auktionen, "kungen borde få veta det."
Mor Stina kände det bittrare, än om det hade gällt hennes
eget hem.
Försäljningen var inte börjad, men en hel mängd folk
var redan kommet. Somliga gingo in i lagården och besågo
boskapen, andra stannade ute på gården för att granska all
den redskap, alla de kärror och yxor och sågar och plogar,
som voro sammanförda där.
Men var gång mor Stina såg ett par bondgummor komma
ut ur lagården, tänkte hon med förtrytelse: "Se på mor
Inga och mor Stava! Nu har de varit inne och valt ut var
sin ko åt sig. Och tänk vad de sedan ska skryta med att de
har fått kor av den gamla stammen från Ingmarsgården!"
Hon smålog en smula hånfullt, när hon såg Backstugu
Nils stå och välja bland plogarna.
"Backstugu Nils ska allt känna sig som en märklig man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
