Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Auktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något mer. Det tycktes inte bli något av med alla de
förebråelser hon hade ämnat göra Karin. Det följde en sådan
värdighet med Karin, att ingen hade mod att klandra henne.
Just som de skulle stiga upp på det breda trappsteget
utanför förstukvisten, lade mor Stina sin hand på Karins
skuldra.
— Har Karin sett vem som står där? sade hon och pekade
bort mot Ingmar.
Karin syntes sjunka ihop en smula. Hon aktade sig noga
att se åt det håll, där Ingmar stod.
— Herren får finna en utväg, mumlade hon. Herren får
finna en utväg.
I storstugan var föga ändrat för auktionens skull, eftersom
bänkar och sängar där inne voro väggfasta och inte kunde
flyttas. Men kopparkärlen blänkte inte mer på väggarna,
sängställena gapade tomma utan omhängen och sängkläder,
och de blåmålade skåpdörrarna, som förr i världen ofta
ställdes på glänt för att låta främmande folk se de höga
silverkannor och bägare, som tyngde hyllorna, voro nu
stängda, till ett tecken att där inom ingenting förvarades,
som var värt att visas.
Det enda, som prydde väggen, var Jerusalemstavlan,
vilken i dag åter hade en frisk krans av grönt.
Det stora rummet var uppfyllt av släktingar och
trosförvanter till Karin och Halvor. En efter annan fördes med
mycket krusande fram för att undfägnas vid ett stort, dukat
bord.
Dörren till lillrummet var stängd. Där inne pågingo
underhandlingar om köpet av själva gården. Där talades högröstat
och livligt, framför allt av kyrkoherden.
Men i storstugan voro människorna mycket tysta, och om
någon talade, skedde det lågt och viskande. Alla voro med
sina tankar och sinnen inne i lillkammaren, där gårdens
öde avgjordes.
Mor Stina vände sig till Gabriel Mattsson och frågade
honom:
— Det är väl inte så väl, att Ingmar blir vid gården?
— Det är allt långt förbi hans bud nu, svarade Gabriel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
