- Project Runeberg -  Jerusalem /
203

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Gertrud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gick på de små stigar, som hon hade gått i drömmen, hon
kände igen blommorna, som kantade dem. Och så
besynnerligt halvvaken, som hon var, visste hon knappt skillnad på
vad hon verkligen såg och vad hon inbillade sig se.

När Gertrud kom till beteshagen, fick hon igen drömmen
på så sätt, att hon inte såg till korna. Hon gick och sökte
dem, som hon hade sökt dem i drömmen, sökte vid bäcken,
under björkarna och bakom gransnåret. Hon fann dem
ingenstädes, men hade en känsla av att de funnos där och
att hon skulle se dem, om hon endast vore fullt vaken.

Snart fick hon syn på ett stort hål i gärdsgården och
förstod, att boskapen hade brutit sig ut därigenom.

Gertrud gick nu för att söka flyktingarna. Hon följde de
djupa spår, som deras klövar hade upptrampat i den lösa
skogsmarken, och fann, att de hade slagit in på en väg, som
ledde upp till en avlägsen fäbod.

— Ack, utbrast hon, nu vet jag var de är! Jag vet, att
Lyckgårdsfolket i dag på förmiddagen skulle driva sin
boskap opp till fäboden. När våra kor har fått höra
skällkons bjällra, har de brutit sig ut och följt efter oppåt skogen.

Oron hade för en stund gjort flickan fullt vaken. Hon
beslöt sig för att gå upp till fäboden och hämta korna.
Eljest kunde ju ingen veta när de skulle bli hemdrivna.
Och hon gick snabbt framåt den branta, steniga vägen.

Men när det hade burit nästan rakt uppåt en stund, gjorde
vägen en tvär vändning, och nu låg den för hennes ögon,
glatt av barr och alldeles jämn.

Hon kände igen den från drömmen. Det var samma
solskensfläckar borta på den vitgula mossan och samma höga
träd.

När hon kände igen vägen, försjönk hon genast i samma
halvvakna tillstånd, vari hon hade levat hela dagen. Hon
började nästan vänta på att det skulle hända henne något
övernaturligt. Hon stirrade in under granarna för att se om
hon inte skulle råka någon av de besynnerliga varelser, som
vandrade omkring i skogsdjupet.

Hon såg ingen till, men i hennes själ vaknade
besynnerliga tankar. "Vad, om jag skulle ta hämnd på Ingmar?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free