Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Gertrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han tog till att gråta våldsamt och häftigt.
— Aldrig har jag känt så för dig som i kväll, stönade
han. Aldrig har jag hållit av dig hälften så mycket som nu.
Å, jag visste inte, att kärleken var så bitter och förfärlig.
Gertrud lade sin hand mycket milt på hans huvud.
— Aldrig, aldrig var det min mening att hämnas på dig,
Ingmar. Men så länge ditt hjärta är bundet vid denna
världens ting, är det bundet vid sorgen.
Ingmar snyftade länge. När han äntligen såg upp, var
Gertrud borta. Från gården kom folk springande för att söka
honom.
Han slog sin hand hårt i stenen, som han satt på, och
seg envishet utbredde sig över hans ansikte.
— Gertrud och jag tör väl mötas än en gång, sade han
högt, och då torde väl allt avlöpa annorlunda än nu. Vi
Ingmarssöner är kända för att vinna vad vi trånar efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
