- Project Runeberg -  Jerusalem /
219

Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Avresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AVRESAN

Jerusalemsfararna kunde sedan aldrig förstå varför de
inte hade gråtit så mycket över något som över Tiggar-Lena,
som hade stått usel och skröplig vid vägkanten. De kunna
gråta än i dag, då de tala om att hon den dagen hade sparat
sina supar och kommit ut nykter, med barnen kammade och
tvättade, för att hedra deras avresa.

När alla hade rest förbi, började också Tiggar-Lena gråta.

— Dessa for till himmelen för att möta Jesus, sade hon
till barnen. Alla dessa for till himmelen, men vi får sitta
kvar vid vägkanten.

#

När det långa tåget av kärror och lastvagnar hade kört
genom halva socknen, kom det till den långa flottbron, som
ligger och gungar på älvvattnet.

Det är en svår bro att köra över. Den bär först utför
i brant backe för att komma ända ner till vattenytan, så
reser den sig i ett par vassa stigningar, för att båtar och
timmerflottar ska kunna flyta fram under den, och borta
vid motsatta stranden stiger den uppfor älvbrädden så
plötsligt och brådstörtat, att hästar och människor rysa, då de
tänka på att de måste fram där,

Den där bron brukar ofta vålla stort besvär. Plankorna
ruttna bort och måste oupphörligen lagas. Vid islossningen
måste den vaktas natt och dag, för att den inte ska bli
sönderslagen, och när vårfloden är mycket hög, rycker den
med sig stora stycken av bron och fraktar dem ända ner
till forsarna vid Bergsåna bruk.

Men sockenfolket är stolt över bron och lyckligt över att
äga den. Tänk, om den inte funnes, då måste man ju
begagna båt eller färja för varje gång man skulle färdas
från en strand till en annan.

Bron suckade och sviktade, då Jerusalemsfararna drogo
fram över den, och vattnet pressades upp mellan plankorna
öch stänkte om hästfötterna.

De bortdragande kände stor saknad att skiljas från den
kära bron. De tänkte på att den var något, som tillhörde
dem gemensamt. Husen, gårdarna, åkrarna och skogarna

219

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 05:27:27 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jerusalm/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free