Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - "Murar av guld och portar av bränt glas"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle utgöra ett hem för honom och hans familj och där
man skyndade sig att göra i ordning en bädd åt honom.
Nästa dag var han lika sjuk, men återfick stundtals sitt
medvetande. Det blev då hans stora sorg, att han skulle dö
utan att ha fått komma in i Jerusalem och se dess härlighet
på nära håll.
— Tänk, att jag är så långt kommen! sade han. Och nu
måste jag dö utan att ha fått se Jerusalems palats och dess
gator av guld, där de heliga vandrar i sida, vita kläder med
palmer i händerna.
Han låg och klagade häröver i två dagar. Febern tilltog,
och även i yrseln ängslades han över detta samma, att han
inte skulle få återse den guldglänsande muren och de
skinande tornen, som vaktade Guds egen stad.
Hans förtvivlan och ångest voro så stora, att Ljung Björn
och Tims Halvor förbarmade sig över honom och beslöto
att ställa honom till freds. De trodde, att han skulle bli
bättre, om han finge sin åtrå stillad. De snickrade ihop en
bår, och en afton, när det hade börjat komma en smula
svalka i luften, buro de honom in i Jerusalem.
De förde honom raka vägen fram mot staden, och Birger
låg fullt redig och stirrade på den steniga marken och de
kala kullarna. När de voro så långt komna, att de kunde se
Damaskusporten och stadsmuren, satte de ner båren, för
att den sjuke måtte kunna glädja sig åt den efterlängtade
anblicken.
Birger sade inte ett ord, han skuggade ögonen med handen
och ansträngde sig för att se.
Han såg inte framför sig något annat än en gråbrun mur,
som var byggd av sten och ler som alla andra murar. Den
stora porten tyckte han såg hemsk ut med dess låga ingång
och dess mångtaggiga krön.
Där han låg, matt och försvagad, fick han den
föreställningen, att de andra inte förde honom till ett rätt Jerusalem.
Han hade för ett par kvällar sedan sett ett annat, som var
lika strålande som solen.
"Att mina gamla vänner och sockenbor kan handla så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
