Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - "Murar av guld och portar av bränt glas"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Här ser du nu den kyrkan, som är byggd över Kristi
grav och Golgata, sade Halvor.
Birger Larsson såg med sina matta blickar uppåt
byggnaden. Den hade visserligen stora portar och breda fönster,
och den var försvarligt hög. Men aldrig hade Birger sett
en kyrka ligga så inklämd mellan andra hus. Han såg varken
tornet eller koret eller vapenhuset. Inte ville han låta inbilla
sig, att detta var något Guds hus. Och inte kunde han tro,
att det skulle ha funnits så mycket månglare och försäljare
på förgården, om detta vore Kristi grav. Han visste nog vem
det var, som hade drivit ut växlarena ur templet och
kullstörtat duvohandlarnas burar.
— Jag ser, jag ser, sade Birger och nickade till Halvor.
Men han tänkte för sig själv: "Jag undrar vad de ska hitta
på härnäst."
— Jag vet inte om du orkar med mer för denna gången?
sade Halvor.
— Å jo, nog orkar jag, sade den sjuke, om bara ni orkar.
Karlarna lyfte upp båren och vandrade vidare. De kommo
nu till stadens södra delar.
Det var samma slags gator, men här voro de uppfyllda av
människor. Halvor stannade båren vid en tvärgata och visade
Birger på mörkhyade beduiner, som hade bössa på skuldran
och dolk i gördeln. Han pekade ut för honom halvnakna
vattenbärare, som buro omkring vatten i säckar, förfärdigade
av svinskinn. Han bad honom se på ryska präster, vilka
hade håret uppsatt i en knut i nacken liksom kvinnfolk, och
på de muhammedanska fruntimmerna, vilka sågo ut som
spöken, där de kommo gående helt insvepta i vitt och med
ett svart tygstycke för ansiktet.
Birger blev alltmer viss om att hans vänner förehade
något besynnerligt skämt med honom. Inte var det här folket
likt de fridsamma palmbärare, som skulle skrida fram på
gatorna i det rätta Jerusalem.
Men när Birger kom in i människovimlet, började hans
feber på nytt. Halvor och de andra, som buro båren, sågo,
att han blev allt sjukare. Hans händer famlade oroligt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
