Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - "Murar av guld och portar av bränt glas"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
täcket, som var brett över honom, och svettdroppar pärlade
fram på hans panna.
Men så snart de talade om att vända, for han upp och
sade, att det bleve hans död, om de inte bure honom så
långt, att han finge se Guds stad.
På så sätt jäktade han dem, ända tills han nådde upp på
Sions höjder. När han såg Sionsporten, ropade han, att han
ville bäras ut därigenom. Han satte sig upp, i förhoppning
att han bakom muren skulle finna den sköna Guds stad, som
han trånade efter.
Men utanför porten såg han ingenting annat än gulbränd,
ofruktbar mark, som var täckt med stenar, spillror och
avskrädeshögar.
Helt nära porten sutto några fattiga människor nerhukade.
De kröpo närmare för att tigga och sträckte mot den sjuke
händer, på vilka fingrarna voro bortvärkta. De ropade med
en röst, som var lik en hunds morrande, deras ansikten voro
delvis bortfrätta, den ena hade ingen näsa och den andra
inga kinder.
Birger ropade högt av förskräckelse. I sin svaghet började
han gråta av rädsla och klagade över att han hade blivit
buren in i helvetet.
— Det är ingenting annat än de spetälska, sade Halvor.
Det vet du väl, Birger, att det finns sådana här i landet?
Bönderna skyndade emellertid att bära honom längre ut
på kullen, så att han inte skulle plågas av att se de
olyckliga stackarna vid porten.
Här satte Halvor ner båren, gick fram till den sjuke och
lyfte hans huvud från kudden.
— Nu ska du försöka att se opp, Birger. Här kan du se
ända ner till Döda havet och Moabs berg.
Birger lyfte än en gång sina trötta ögon. Han såg ner över
den ödsliga, vilda bergstrakten öster om Jerusalem. Långt,
långt i fjärran glimmade en vattenspegel, och på andra sidan
om denna stodo berg, som strålade i lysande blått,
överdraget med guld.
Det var så vackert och lätt och genomskinligt och lysande,
att man inte kunde tro, att den syn man såg hörde jorden till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
