Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Korsbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av djup grämelse, han drog otåligt igen porten och vandrade
vidare.
Det tunga korset slamrade mot den av stenar och gamla
byggnadsrester betäckta marken på Sion. Det fördes nu
framåt med större fart, liksom om otålig förväntan hade
givit dess bärare bättre krafter. Han vandrade fram mot
staden och lade inte ner korset på marken förrän utanför
den tunga, gråa byggnad, vilken vördas som kung Davids
grav, men även sägs innesluta salen, där Jesus instiftade den
heliga nattvarden.
Den gamle brukade här lämna korset, medan han själv
gick in på gården. När den muhammedanske portvakten, som
eljest kastade vreda blickar efter alla kristna, såg honom
komma, böjde han sig ner inför den, vars förstånd var hos
Gud, och kysste hans hand. Varje gång den gamle mottog
denna vördnadsbetygelse, såg han mannen förväntansfullt
in i ansiktet. Men i nästa ögonblick ryckte han till sig sin
hand, torkade av den på sin långa, grova kåpa, vände om
ut i det fria och lyfte upp korset på sina axlar.
Med oändlig långsamhet brukade han sedan vandra
tvärsigenom staden bort till dess nordligaste del, där Kristi
lidandes väg löper fram i sin tunga dysterhet. Så länge som
han befann sig på folkfyllda gator, blickade han in i varje
ansikte, stannade, forskade och vände sig åter bort i evig
missräkning. Godsinnade vattenbärare, som sågo, att han
svettades under sin svåra vandring, räckte honom ofta en
liten tennskål fylld med vatten, och grönsakshandlarna
brukade kasta till honom en handfull bönor eller pistascher.
Då dessa gåvor bjödos honom, mottog han dem först med
strålande vänlighet, men sedan vände han sig missnöjd bort,
som hade han väntat något helt annat och bättre.
När han kom in på de trånga gator, som utgöra
passionsvägen, såg han hoppfullare ut än under förra delen av
vandringen. Han stönade mindre djupt under tyngden av korset.
Han rätade upp ryggen och såg sig omkring likt en fånge,
som nu var säker om sin befrielse.
Han utgick från den första av de fjorton stationerna på
Kristi lidandes väg, som hela gatan uppför äro utmärkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
