Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Gordonisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och tänkte han på bergstrakten, syntes det honom, att den
skulle kunna bli ändå rikare än kustslätten. Åtminstone borde
den vara en kärare uppehållsort för människor, eftersom den
hade friskare luft och lindrigare hetta. Det fanns nog trakter
där, som voro vilda och omöjliga, men till största delen
bestod den av låga kullar, som voro odlingsbara ända upp
till toppen. Och han älskade att tänka sig dessa kullar
övertäckta av trädgårdar, såsom de voro i den lyckliga trakten
omkring Betlehem. Han kunde tänka så livligt på detta, att
de steniga markerna, där gethjordar betade bland tistlar och
strävt gräs, försvunno ur hans åsyn och i stället lundar av
mandlar och aprikoser, av granatträd och fikon och oliver
och oranger utbredde sin fägring från kulle till kulle.
Men de underbaraste drömmarna drömde Eliahu, när han
red fram mellan de snår av fattiga pilbuskar, som nu täcka
Jordandalens botten. I den djupa dalen, som låg så väl
skyddad mellan höga bergväggar och var väl bevattnad,
mognade de ömtåligaste och sällsyntaste växter. Här såg den
stackars Eliahu för sig ett nytt Eden, fullt av ståtliga palmer,
av doftande kryddor, av alla de hemlighetsfulla växter, som
man använder till vällukter, till färger, till läkemedel.
Allt detta var dock endast drömmar, som aldrig kunde
bli verklighet. Talade Eliahu om dem med några av
Palestinas invånare, nöjde de sig med att höja på axlarna och
peka mot nordväst bort över havet. Därmed var allt sagt.
Och Eliahu visste ju själv, att det var den turkiska
regeringen borta i Konstantinopel, som var orsak till hela
olyckan. Det var den, som hade låtit de gamla
vattenledningarna förfalla, som inte höll vägarna vid makt, som satte
sig emot allt järnvägsbyggande, som hindrade företagsamma
utlänningar att anlägga hamnar, som förbjöd att införa
västerländska böcker och tidningar. Det var den, som lade
så tunga skatter på envar, som företog sig ett nyttigt eller
inbringande arbete, att folk föredrog att dåsa bort sitt liv
i overksamhet. Det var den, som inte uppehöll rättvisan, utan
tillät domare att ta mutor, som lämnade rövare att i långa
tider husera ostraffade, som hade låtit hela folket förslöas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
