Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Gordonisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eliahu satt tyst länge efter att mr Gordon hade slutat tala.
Det försiggick något märkvärdigt med honom. När mr Gordon
talade om att han och hans kamrater hade bildat ett
samfund för att utbreda enighet, vaknade alla hans drömmar
till nytt liv. Hans tankar jagade varandra. Honom föreföllo
dessa människor så mäktiga och oemotståndliga, att om de
ville det, skulle de kunna införa enighet till och med bland
Jerusalems kristna. Och han visste, att därmed vore allt
vunnet. Han såg veteskördarna gunga över Saron och
mandlarna blomma utanför Jerusalem och palmträden vaja kring
Jeriko.
— Vad säger ni om vårt förslag, Eliahu? frågade till sist
mr Gordon, när föraren inte tycktes ämna bryta tystnaden.
— Jag säger, att det inte är jag, som bör följa er, sade
nu äntligen Eliahu, och hans röst var otydlig av
sinnesrörelse, utan det är ni, som bör stanna här.
— Vad, Eliahu, vad säger ni? utbrast mr Gordon.
— Mr Gordon, sade Eliahu. Ingenstans i världen råder
ett sådant hat mellan de kristna som här i Jerusalem. Jag
vet, att det är Guds mening, att ni och era vänner ska stanna
här för att lära de olika församlingarna enighet.
När Eliahu sade dessa ord, var han alldeles dödsblek och
så upprörd, att hela hans kropp darrade. Det var, som om
han inte talade av egen, fri vilja, utan orden pressades fram
över hans läppar av en främmande makt. Det var heller inte
utan, att han gjorde intryck på amerikanarna. Under den
långa färden genom landet hade Eliahu talat med dem om
sina drömmar och önskningar, så att de genast förstodo
vad han menade. Men de hade inte en tanke på att lyda
honom.
Det var nog sant, att de hade kommit att känna en stor
kärlek för det gamla landet, som hade fött alla dessa heliga
Guds män och kvinnor, som de hade läst om alltifrån
barndomen. Och när de reste igenom det, hade de mången gång
sagt till varandra, att det var orätt, att man hade lämnat
det till övergivenhet och förfall. Man borde visa det en
smula tacksamhet för alla de underbara lärdomar, som man
hade fått mottaga därifrån. Men inte ett ögonblick hade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
