Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - På morgonrodnadens vingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde hon upp för sig, att den unga flickan hade råkat
i så djup olycka, att livet där hemma hade blivit henne
outhärdligt. Kanske att också hon hade sett Jesus komma
emot henne i skogen för att råda henne att vandra till
Palestina.
Den unga flickan såg mycket sjuk och lidande ut. Hon
var fint byggd, och hennes grova, tunga kläder och framför
allt de klumpiga stövlarna, som hon bar liksom alla de
andra kvinnorna, tycktes oändligt besvära henne. Hon
stapplade framåt ett par steg, så blev hon stående för att hämta
andan. Det var stor fara för att hon, som stannade orörlig
mittpå gatan, kunde bli omkullstött av en kamel eller
överkörd av en vagn.
Gertrud kände en oemotståndlig lust att hjälpa henne.
Hon betänkte sig inte länge, utan gick fram till henne, lade
armen om hennes liv och visade den sjuka hur hon skulle
hänga sig över hennes skuldra för att få stöd. Flickan såg
upp med en slö blick. Hon tog emot hjälpen halvt
medvetslöst och lät Gertrud släpa henne ett par steg framåt.
En av de äldre kvinnorna vände sig om i detsamma. Hon
såg skarpt på Gertrud och ropade med sträng röst ett par
ord till den sjuka. Denna tycktes bli mycket förfärad, hon
rätade upp sig, stötte bort Gertrud, sökte att gå vidare
ensam, men blev snart stående.
Gertrud kunde inte förstå varför flickan inte ville begagna
sig av hennes hjälp. Hon trodde, att det berodde på att
ryssarna voro försynta och inte ville ta emot bistånd av
en främling. Hon skyndade åter fram till den sjuka och
lade sin arm på nytt om hennes liv. Då förvreds den
främmandes ansikte av den största förskräckelse och avsky. Inte
nog med att hon ryckte sig lös från Gertrud, hon slog efter
henne med handen och började springa för att undkomma
henne.
Nu såg då Gertrud, att den andra verkligen var rädd för
henne. Hon förstod, att det inte kunde bero av något annat
än det där usla förtalet, som var utspritt om Gordonisterna.
Gertrud kände sig både ond och bedrövad. Det enda hon
kunde göra för den stackaren var att lämna henne i ro för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
