Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - På morgonrodnadens vingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åter nå fram till den ryska flickan, hon måste ju veta om
denna verkligen var död.
— Det är inte jag, som är ovärdig att komma henne nära,
utan ni alla! ropade hon högt på svenska. Det är ni, som
har dödat henne. Det är ert eländiga förtal, som har jagat
henne till döden.
Ingen förstod henne, och Gertruds vrede vek snart för en
oändlig förskräckelse. Tänk, om någon hade sett hur allt
hade gått till och nu talade om det för pilgrimerna! Då
skulle alla dessa människor utan förbarmande kasta sig
över henne och slå henne till döds.
Hon flydde med stor hast från platsen, sprang så fort,
som det var henne möjligt, fastän ingen förföljde henne.
Hon hejdade sig inte, förrän hon hade uppnått de kala
trakterna utanför Jerusalems nordsida.
Här stannade hon, strök sig över pannan och tryckte sina
knäppta händer hårt mot hjässan.
— O Gud! O Gud! utropade hon. Är jag nu en
mörderska? Är jag nu skuld till en människas död?
I nästa ögonblick vände hon sig mot staden, vars höga,
dystra mur reste sig tätt bredvid henne. Det är inte jag,
utan du! ropade hon. Det är inte jag, utan du!
Hon vände sig från staden med en rysning för att gå bort
mot kolonien, vars tak hon såg sticka upp på avstånd. Men
gång på gång stannade hon, medan hon försökte att en
smula reda ut alla de tankar, som stormade inpå henne.
Det förhöll sig så, att då Gertrud hade kommit till
Palestina, hade hon tänkt: "Här är jag i min herres och konungs
eget land, nu är jag under hans särskilda vård, här kan jag
inte drabbas av något ont." Och hon hade invaggat sig i den
tron, att Kristus hade befallt henne resa till hans heliga
land, därför att han hade sett, att hon hade lidit en så tung
sorg, att hon inte behövde genomgå mer i livet, utan
hädanefter skulle få njuta trygghet och frid.
Men nu kände sig Gertrud, som den måtte känna, vilken
bor i en starkt befästad stad och plötsligen ser de
skyddande tornen och murarna störta till marken. Hon såg, att
hon var försvarslös. Det fanns intet skydd mellan henne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
