Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - På morgonrodnadens vingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätt blir orätt, att Gud inte har makt att hindra det onda,
att de heliga förföljas, att lögnen inte finner någon
motsägelse."
Hon stannade och grubblade. Ja, visserligen var det så,
att Herrens tillkommelse stundade och att hon snart skulle
se honom nederkomma ur himmelens sky.
Om det så förhöll sig, kunde hon förstå, varför de alla
hade blivit kallade till Jerusalem. Av Guds nåd hade hon
och hennes vänner blivit ditsända för att möta Jesus. Hon
slog samman händerna i förundran och glädje, när hon
tänkte på hur oändligt stort detta var.
Hon vandrade med snabba steg uppför bergssluttningen,
till dess hon nådde högsta punkten, därifrån Jesus uppsteg
till himmelen.
På själva den inhägnade platsen kunde hon inte komma
in, men hon stod där utanför och såg upp mot skyn, som nu
ljusnade i den hastigt inbrytande dagningen.
"Kanske är det redan nu i dag han ska komma", tänkte
hon. Hon knäppte sina händer och såg upp mot
morgonhimlen, som var betäckt av lätta, fjunlika skyar.
I detsamma antogo dessa en röd skiftning, och ett
återsken därav tycktes låga upp på Gertruds ansikte.
— Han kommer, sade hon, det är säkert, att han kommer.
Hon stirrade på morgonrodnaden, som hade hon sett den
för första gången. Hon tyckte, att hon såg långt in i
himmelen. Rätt öster ut såg hon ett djupt valv med en hög,
bred port, och hon väntade blott, att porthalvorna skulle
svänga åt sidan, för att Kristus och alla hans änglar skulle
kunna tåga ut därigenom.
Om en stund öppnades också verkligen österns port, och
solen skred fram på himlen. Gertrud stod i orörlig
förbidan, medan den sänkte sitt sken ner över bergstrakten
väster om Jerusalem, där räckor av kullar vältrade fram
som vågor i ett hav. Hon stod stilla och väntade, ända tills
solen hade kommit så högt upp, att dess strålar glimmade
på korset ovan gravkyrkans kupol.
Det föreföll Gertrud, att hon hade hört, att Kristus skulle
komma i soluppgången på morgonrodnadens vingar. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
