Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Paradisbrunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina blomblad över honom. Luften var kvalmig av
balsamångor, då Hiskia drog bort. Och vid dagens slut, då Hiskia
vände om hem med sin här, stod träden på samma sätt och
hälsade honom med sina ljuva dofter.
Men kung Hiskia hade den dagen varit borta och dämt
upp alla Jerusalems källor och den stora strömmen, som
flöt mittigenom landet. Och nästa dag flöt inte mer något
vatten i de små rännorna, som löpte fram till trädens rötter.
Om några dagar, då träden skulle börja att sätta frukt,
var de maktlösa och satte blott få frukter, och när bladen
framkom ur knopparna, var de små och förkrympta.
Men sedan kom en ond tid över Jerusalem med krig och
stora olyckor. Ingen hade tid att ånyo öppna källorna och
att återföra den stora strömmen i dess fåra. Och så dog
fruktträden ut på högslätten runtom staden, somliga under den
första sommartorkan, några under den andra, några under
den tredje. Och omkring Jerusalem blev öde land och har
så förblivit intill denna dag.
Hellgum tog upp en skärva från marken och började
borra i jorden.
— Men nu är saken den, fortsatte han, att när judarna
kom åter från Babylon, visste de inte att finna stället, där
strömmen hade blivit uppdämd, och inte heller de bortledda
källornas läge. Och ingen människa har återfunnit dem intill
denna dag.
— Men vi, som nu sitter här och trånar efter vatten,
fortfor han, varför går vi inte ut och söker efter kung Hiskias
källor? Varför går vi inte ut och finner den stora strömmen
och de många källorna? Om vi funne dem, skulle träd åter
kunna växa på högslätterna, och detta land skulle bli rikt
och fruktbart. Om vi funne dem, skulle det vara mer värt
än att upptäcka guld.
När Hellgum hade slutat tala, började de andra att
överväga hans ord. Alla medgåvo, att det torde förhålla sig så,
som han sade, och att det inte borde vara omöjligt att finna
den stora strömmen. Men ingen av dem reste sig för att gå
bort och börja sökandet, inte en gång Hellgum. Det märktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
