- Project Runeberg -  Jerusalem /
97

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Paradisbrunnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nog, att hans ord inte voro något annat än ett hugskott,
varmed han sökte stilla sin längtan.

Då började Hök Gabriel Mattsson, som ända dittills hade
suttit tyst och hört på de andra.

— Jag tänker inte på så heliga och märkvärdiga vatten
som ni andra, sade Gabriel långsamt, men från morgon
till kväll tänker jag på en älv, som rinner frisk och klar
med ljust, blankt vatten.

Bönderna sågo upp med spänd förväntan i blicken.

— Jag tänker på en älv, som hämtar tillflöde ur många
bäckar och åar och kommer bred och vattenrik fram ur
mörka skogen och är så klar, att man ser alla de kiselstenar,
som ligger och glittrar på botten. Och den älven är inte
uttorkad som Kidron eller blott en dröm som Hezekiels flod
eller omöjlig att finna som Hiskias, utan den forsar och
strömmar ännu i denna dag. Jag tänker på Dalälven.

De tre karlarna svarade inte ett ord. De sutto skygga med
nedfällda ögonlock. Sedan Dalälven hade blivit nämnd,
kunde ingen förmå sig att tala om Palestinas källor och
floder.

*



Samma dag fram emot middagstiden inträffade ett nytt
dödsfall. Det var ett av Kolås Gunnars barn, som dog, en
liten glad pojke, som alla hade tyckt mycket om.

Men nu märkte man, att ingen tycktes sörja barnet.
Däremot grepos alla dalbönderna av en förskräckelse, som de
knappt kunde behärska. Den lille döde gossen syntes dem
alla ligga där som det förebådande tecknet, att det var
omöjligt för någon av dem att genomleva sjukdomen.

De vanliga brådskande begravningsförberedelserna
började genast, men de, som snickrade på kistan, stodo och
undrade vem som skulle komma att göra detta arbete åt
dem själva, och de, som gjorde i ordning svepningen, talade
på samma gång om hur de ville ha det, då de själva voro
döda.

— Kom ihåg, ifall du lever efter mig, sade den ena
kvinnan till den andra, att jag vill ligga i mina egna kläder!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free