Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Paradisbrunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mrs Gordon gick några steg emot henne och räckte henne
handen.
— Vi är samlade här för att tala om er hemresa, sade
mrs Gordon till henne. Vad säger du, Karin, om den saken?
Karin sjönk tillsammans för ett ögonblick, riktigt som om
hon skulle ha fått ett slag. I hennes matta ögon tände sig
den allra djupaste längtan. Säkert såg hon framför sig den
gamla gården och tänkte sig, att hon än en gång kunde
få sitta vid brasan i storstugan eller stå vid grinden och
se boskapen drivas i vall en vårmorgon.
Men detta varade endast ett ögonblick. Karin rätade genast
upp sig, och hennes ansikte återtog sitt vanliga uttryck av
seg uthållighet.
— Jag ville fråga om en sak, sade Karin på engelska och
så högt, att alla kunde höra henne. Guds röst kallade oss
att fara hit till Jerusalem. Har nu någon hört Guds röst
befalla oss att dra härifrån?
Det blev mycket tyst i rummet efter Karins fråga. Ingen
vågade svara henne ett enda ord.
Men Karin hade feber som alla de andra, och hon hade
knappast talat ut, förrän man såg, att hon vacklade och
var nära att falla. Mrs Gordon lade sin arm om hennes liv
och ledde ut henne.
När Karin fördes förbi sina gamla sockenbor, var det ett
par av dem, som nickade åt henne:
— Tack ska du ha, Karin! sade de.
Så snart Karin var borta, började amerikanarna åter tala
om hemresan, som om ingenting hade förefallit. Dalbönderna
svarade inte ett ord, men så småningom började den ene
efter den andre av dem att smyga sig bort ur församlingen.
— Varför går ni? frågade en av amerikanarna. Mötet
ska ju börja nu, bara mrs Gordon kommer tillbaka.
— Märker ni inte, att alltsammans redan är avgjort? sade
Ljung Björn. Inte behöver ni hålla möte för vår skull. Vi
höll på att glömma det, men nu minns vi på nytt, att ingen
annan än Gud kan bestämma över vår hemresa.
Och amerikanarna sågo med förvåning, att Ljung Björn
och alla hans sockenbor lyfte huvudet högre och sågo mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
