Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Paradisbrunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan han tänkte på detta, överraskades han av att
Gertrud sade:
— Det är nog ganska litet folk ute på vägen vid den här
tiden på dagen.
"Nu väntar hon visst, att jag ska gå", tänkte Gabriel,
"nu är jag vackert ute! Och Gertrud ser så upplivad ut, att
jag inte törs säga henne, att alltsammans är omöjligt."
— Ja, det är sant, sade Gabriel dröjande, det ska nog
gå bra för mig, ända tills jag kommer fram till
Damaskusporten, ifall jag inte råkar någon av kolonisterna.
— Kanske att de då förbjuder dig att gå? sade Gertrud
och såg helt ängslig ut. Gabriel hade just ämnat säga något
dylikt för att komma ifrån hela företaget, men när han såg
hennes ängslan, hade han inte hjärta därtill.
— Inte förbjuder de mig att gå, sade han muntert, de
känner inte en gång igen mig, som kommer klädd till
vattenbärare med de stora kopparämbaren dinglande om benen.
Gertrud såg lugnare ut. Hon kom genast in på en ny
tankegång.
— Jaså, är de så stora, de där ämbaren? sade hon.
— Ja, det kan du lita på, att de är stora, du kan inte
dricka ut vattnet, som jag bär hem i dem, på många dar.
Därpå låg Gertrud tyst, men hon såg på Gabriel med
ögon, som riktigt tiggde om att han skulle fortsätta, och
han kunde inte motstå henne.
— Innanför Damaskusporten blir det värre för mig, sade
han, jag vet inte hur jag ska ta mig fram genom
folkträngseln.
— Men det går ju ändå för de andra vattenbärarna, sade
Gertrud ivrigt.
— Ja, det är inte bara folk, det är kameler också, sade
Gabriel. Han försökte att hitta på alla tänkbara hinder.
— Blir du uppehållen länge då, tror du? frågade den
sjuka ängsligt.
Det gick Gabriel som förut. Han vågade inte säga Gertrud,
att hela vandringen var omöjlig.
— Hade jag haft vatten i ämbaren, så hade jag nog måst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
