Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Paradisbrunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänta, men nu, då de är tomma, kilar jag väl fram mellan
kamelerna.
Här teg Gabriel igen. Så sträckte Gertrud fram sin
avmagrade hand och strök ett par gånger över hans.
— Du är så snäll, som går efter vatten åt mig, sade hon
milt.
"Vad ska det bli med mig, som sitter här och inbillar
henne, att det kan gå för sig?" tänkte Gabriel. Men när
Gertruds hand alltjämt smekte hans, blev han vid att tala
om för henne hur han skulle vandra.
— Så går jag rätt framåt, ända tills jag kommer in på
Via Dolorosa, sade han.
— Ja, där brukar aldrig finnas mycket folk, inföll Gertrud
livligt.
— Nej, där möter jag nog inte någon annan än ett par
gamla nunnor, sade Gabriel raskt. Jag kan vandra på utan
hinder, ända tills jag kommer ner till seraljen och
fängelserna.
Här tystnade Gabriel på nytt, men Gertrud låg alltjämt
och strök sakta över hans hand. Det var som en tyst bön
till honom att gå vidare. "Jag tror, att hon känner sig
mindre törstig, bara därför att jag talar om att gå efter
vatten", tänkte han. "Jag får lov att berätta för henne hur
det lyckas för mig."
— Där nere vid fängelserna råkar jag nog in i bråk och
folkträngsel igen, sade han, för polisen kommer väl som
vanligt dragande med en tjuv och för in honom i fängelset,
och då stannar alltid en hel skara folk utanför och talar
om saken.
— Du går väl förbi så fort du kan? sade Gertrud ivrigt.
— Inte går jag förbi, då skulle väl alla genast se, att
jag inte är någon inföding, nej, jag stannar och står och
lyssnar, som om jag skulle begripa varom frågan är.
— Du är bra klok, Gabriel, sade Gertrud beundrande.
— När så alla har fått klart för sig, att de inte får se
något mer av den där tjuven, skiljes hopen åt, och jag
vandrar vidare. Nu har jag bara att gå igenom ett mörkt
portvalv, så är jag inne på tempelplatsen. Men jag är säker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
