Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Paradisbrunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du förstår väl, Gertrud, att det inte fanns annat än
vatten i ämbaren, när jag bar ut dem ur El Aksa, ingenting
annat än klart vatten.
— Nå, än nu då?
— Jo, när den där karlen lutar sig över dem, ser jag
ett par kvistar ligga och simma på vattnet.
— Ja visst, sade Gertrud, jag trodde, att det skulle gå
alldeles så.
— Och på kvistarna sitter hopvikna, gråaktiga blad, ser
du inte det?
— Jo, jag ser. Han är väl något slags undergörare, den
där dervischen.
— Han är väl det, bekräftade Gabriel, och god och
barmhärtig är han också.
— När han nu böjer sig ner och lyfter opp kvistarna
och höjer dem i luften, sade Gertrud, vecklar bladen ut sig
och antar den skönaste gröna färg.
— Och så bryter det ut ett rop av hänförelse i
folkhopen, skyndade sig Gabriel att tillfoga, och med de sköna
bladen i handen går dervischen fram till moskéföreståndaren.
Han pekar på kvistarna, och han pekar på mig. Det är ju
lätt att förstå, att han säger: "Den här kristne har hämtat
opp blad och kvistar från paradiset. Fattar ni inte, att
han står under Guds beskydd? Inte går det an att mörda
honom!"
Därpå går han fram till mig, alltjämt med de strålande
bladen i sin hand. Jag ser hur de lyser i solskenet och
skiftar färg, än är de röda som koppar och än blåa som
stål. Han hjälper mig på med oket och tecknar åt mig, att
jag ska gå. Och jag går så fort jag kan, men jag kan inte
låta bli att se mig om flera gånger. Och alltjämt står han
och håller opp de skiftande bladen, och folket står stilla
och ser på honom. Och så står han kvar, ända tills jag har
hunnit ut från tempelplatsen.
— Å, Gud välsigne honom! sade Gertrud. Hon låg och
smålog mot Gabriel. Nu kommer du nog riktigt hem med
vattnet från paradisbrunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
