Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - Ingmar Ingmarsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sången. Men männen började sjunga kraftigare, med starkare
bas än förut, utan att tänka på att hålla tonen.
Äntligen, då dörren hade kommit upp vid pass en fot,
visade sig en lång, ful karl, som började klämma sig in
genom den trånga öppningen. Han kom in med mycket
ödmjuk hållning, och i sin ängslan att störa gudstjänsten
vågade han inte gå framåt rummet, utan blev stående strax
innanför tröskeln med sänkt huvud och knäppta händer.
Han var iförd kläder av svart, fint kläde, som sutto i påsar
och djupa veck. Händerna, som stucko fram under en
tillskrynklad manschett, voro stora och valkiga med höga ådror
under skinnet. Han hade ett stort, fräknigt ansikte med
alldeles vita ögonbryn, starkt framskjutande underläpp och
ett stramt drag vid munnen.
I detsamma den nykomne trädde inom dörren, reste sig
Ljung Björn från sin plats och sjöng vidare stående. Nästa
sekund reste sig gamla och unga bland dalfolket och sjöngo
stående, alldeles som Ljung Björn. De höllo ansiktena stadigt
över boken, och inte ett leende upplyste dem. Endast då och
då gled en förstulen blick till den nykomne nere vid dörren.
Men sången blev på en gång starkare, likt en eld, som
livas upp av en vindpust. De fyra Ingmarsdöttrarna, som
alla hade vackra röster, togo ledningen, och det blev jubel
och fart över den som aldrig förr.
Och amerikanarna sågo förvånade på dalbönderna, ty utan
att dessa kanske själva visste det, hade de alla börjat sjunga
på svenska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
