- Project Runeberg -  Jerusalem /
139

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Barbro Svensdotter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Du har nog trott, att jag var bättre, än jag är.

— Hur så då?

— Jo, du trodde väl, att jag var en sådan präktig karl,
att jag aldrig kunde byta om sinnelag. Jag har också tyckt
själv, att det var ömkligt, att jag inte kunde hålla fast vid
Gertrud, men så kom det för mig, att det kunde inte vara
något ont i att jag tyckte om min egen hustru. Det är ju
ändå med dig, som jag ska leva, och inte med den andra.

— Ja, det är ju sant, det är ju sant, sade Barbro, men
ändå är det, som vore det inte rätt.

— Gertrud har skrivit till mig och bett mig, att jag inte
ska tänka på henne, sade Ingmar. Hon är lyckligare nu, än
hon någonsin hade kunnat bli, om vi hade gift oss med
varandra. Halvor och Karin skriver också, att Gertrud är
den, som är mest nöjd av dem alla.

— Nej, kära då, tror du, att det kan vara sant? utropade
Barbro, och med detsamma lyfte hon upp huvudet, som om
en tyngd hade fallit av henne.

— Det var ju inte att begära, att Gertrud skulle gå och
sörja över mig hela livet igenom, sade Ingmar.

— Om jag bara vore säker om att Gertrud vore lycklig,
då skulle jag också våga bli det, sade Barbro, och med
detsamma flög ett skimmer av glädje över hennes ansikte.

När Ingmar kom ner till bygden igen, låg det brev från
Jerusalem och väntade honom. Det var inte så fullt av
glädje och lycka, som alla brev från de bortfarna hade varit
förut under vintern och våren. Han fick nu på en gång veta,
att Halvor och Gunhild voro döda och att Gertrud hade börjat
att visa sig besynnerlig. Det var Hök Gabriel Mattsson, som
skrev, och han lovade Ingmar, att han skulle vaka över
Gertrud så gott han kunde, men det märktes nog, att han
fruktade, att hon skulle bli sinnesförvirrad.

— Nej, det finns ingen lycka för mig, sade Ingmar, när
han hade läst brevet. Jag har inte gjort nog bot än, jag.
Det är inte att tro, att Vår Herre ska bli nöjd, förrän
jag har fått ställa till rätta allt det, som jag har bragt
i olag.

En dag i augusti kom Ingmar åter upp till fäboden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free