Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Barbro Svensdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Aldrig gör jag något sådant, sade han.
— Du ska göra det för min skull, sade hon, så att jag
får igen min sinnesfrid.
Han höll emot och sade, att hon begärde något alldeles
orimligt av honom.
— Du ska ändå göra det, därför att det är rätt. Det ser
du väl, att om vi fortsätter att leva här som man och hustru,
ska Gud aldrig höra opp att straffa oss.
Hon visste från första stund, att hon skulle få honom att
ge vika, därför att han hade ett dåligt samvete.
— Du ska vara glad, att du nu får göra allt det gott
igen, som du ställde galet förra året, sade hon. Eljest skulle
det ha grämt dig hela ditt liv. Och så till sist, då han
fortfor att säga emot: Du ska inte vara orolig för gården, du
ska få köpa den av mig, när du kommer igen. Men medan
du är borta i Jerusalem, ska jag stanna här och sköta den
åt dig.
Så drogo de ner till gården för att börja ordna om
skilsmässan. Nu hade Ingmar en tyngre tid än någonsin. Han såg,
att Barbro var glad och lycklig åt att bli fri från honom.
Hon hade sin bästa glädje åt att tala om hur Gertrud och
han skulle få det. Framför allt hade hon mycken fägnad
av att måla ut för sig hur glad Gertrud skulle bli, när han
hämtade henne i Jerusalem. En gång, då hon hade hållit
på länge med detta, tyckte han, att det måste vara så, att
Barbro inte tyckte om honom, eljest kunde hon väl inte
ständigt tala om att föra honom samman med Gertrud. Då
for han upp och slog handen i bordet.
— Jag ska resa, ropade han, men tala nu inte mer om
detta!
— Då blir allt bra, sade hon och såg glad ut. Kom bara
ihåg, Ingmar, att jag aldrig får en lugn stund, förrän du
har försonat dig med Gertrud!
Och så gingo de igenom det alltsammans. De blevo
varnade av kyrkoherden, de blevo varnade av kyrkorådet,
och på hösttinget blevo de skilda för ett år till säng och säte.
Samma dag, som utslaget föll på tinget, reste Ingmar till
Jerusalem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
