Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Ingmars brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle avstå från sin fordran, att han skulle gifta sig med
Gertrud, och låta honom komma tillbaka till henne.
Hon borde ju förstå, att det var omöjligt för honom att
återgå till det, som var dött och borta. Att nu närma sig
Gertrud med falsk kärlek, det var ju att bedra henne för
andra gången.
Då Ingmar skrev ner dessa ord, tänkte han på vad hustrun
hade sagt, då hon talade vid honom om skilsmässan. "Du
ska göra det för min skull, så att jag får tillbaka min
sinnesfrid."
Han tyckte, att han på nytt satt där i skogsbacken och
hörde Barbro tala. "Du ska vara glad, att du får göra det
gott igen, som du ställde galet." Han hörde detta och allt
annat, som hon hade sagt.
Hans hjärta svällde av kärlek och stor beundran för
henne. "Vad är det, som hon begär att jag ska göra, för
svårt i jämförelse med den olycka, som hon själv bär på?"
tänkte han.
Plötsligen syntes det honom, att han minst av allt ville,
att det där brevet skulle komma under hennes ögon. Å nej
då, inte skulle Barbro få veta, att han tyckte, att han inte
kunde härda ut. Skulle han så där ömkligt be henne att få
slippa undan bot och straff?
Hon hade inte tvekat, hon, en sekund, sedan hon hade
tyckt sig kunna följa sin egen vilja. Hon hade måst tvinga
honom hela tiden. Och nu skulle hon än en gång få höra,
att han inte mäktade föra verket igenom!
Ingmar samlade ihop de skrivna sidorna och stoppade
dem på sig.
— Det kan visst vara onödigt att skriva färdigt det här
brevet, sade han.
Han skruvade ner lampan och gick ut ur
snickarverkstaden. Alltjämt såg han betryckt och olycklig ut, men fast
besluten var han nu att följa hustruns vilja.
Han kom ut och såg tätt bredvid sig en liten bakport, som
stod öppen. Det var redan strålande morgon. Han ställde
sig i porten och sög in den friska luften. "Det är visst ingen
tid att lägga sig", tänkte han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
