Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Dervischen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyckts henne så märkvärdig, då hon upplevde den, men den
blev till intet, då hon försökte att tala om den.
I alla fall såg det ut, som om Ingmar hade blivit glad,
därför att hon hade tilltalat honom. Han gjorde sig mycken
möda med att fråga ut Gertrud om tiden och stället, där hon
hade mött mannen. Och han tog mycket noga reda på hans
dräkt och utseende.
Men när de hade kommit inom kolonien, skyndade Gertrud
bort från Ingmar. Hon kände stor nedslagenhet och en
otrolig trötthet. "Jag förstår, att det inte är meningen, att jag
ska berätta detta för andra människor", tänkte hon. "Ack,
så lycklig jag var, när jag var ensam om att veta det!"
Hon beslöt att inte vidare tala om det för någon. Hon
skulle också be Ingmar tiga.
— Det är ju en sanning, det är ju en sanning, upprepade
hon för sig själv, att jag har mött honom, som jag såg på
skogsvägen. Men det är väl för mycket begärt, att någon
ska tro mig.
Ett par dagar efteråt blev Gertrud mycket förvånad.
Ingmar kom fram till henne strax efter aftonmåltiden och
berättade, att även han hade sett den där mannen i de
svarta kläderna.
— Alltsedan du har talat om, att han fanns, har jag
gått fram och tillbaka på den här samma gatan och väntat
på honom, sade Ingmar.
— Käre, då trodde du ändå på mig! sade Gertrud och
blev glad. All trosvissheten lågade på nytt upp inom henne.
— Jag är ju inte en av dem, som har så lätt för att tro,
sade Ingmar.
— Har du någonsin sett ett sådant ansikte? frågade
Gertrud.
— Nej, svarade Ingmar, aldrig har jag sett ett sådant
ansikte.
— Är det inte så, att du ser det för dig, vart du går?
— Jo, det är sant, att det gör jag.
— Tror du inte nu, att han är Kristus?
Ingmar undvek att ge ett svar på detta.
— Det blir hans sak att visa oss vem han är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
