Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Dervischen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Den som bara kunde få se honom än en gång! sade
Gertrud.
Ingmar stod och såg tveksam ut.
— Jag vet nog var han håller till nu i kväll, sade han
sävligt.
Gertrud blev genast eld och lågor.
— Nej, men vad säger du, vet du var han håller till?
Då kan du följa mig dit, så att jag får återse honom.
— Men det är svarta natten, sade Ingmar. Det är väl
inte rådligt att gå in i Jerusalem så här sent.
— Å, inte är det farligt, sade Gertrud, jag har gått till
sjuka senare än så.
Gertrud hade mycken möda att övertala Ingmar.
— Vill du inte gå med mig, därför att du tror, att jag
är tokig? sade hon, och hennes ögon blevo mycket dunkla
och sågo farliga ut.
— Det var dumt av mig, att jag sa dig, att jag har funnit
honom, sade Ingmar, men nu tror jag ändå, att jag gör bäst
i att gå med dig.
Gertrud blev så glad, att hon fick tårar i ögonen.
— Men vi får försöka att komma ut från kolonien, utan
att man märker oss, sade hon. Jag vill inte tala om det för
någon här, förrän jag har sett honom än en gång.
Hon lyckades finna en lykta, och äntligen kommo de ut
på vägen. Storm och regn slogo emot dem, men Gertrud
frågade inte efter det.
— Är du säker om att jag får se honom igen i denna
kväll? sade hon gång på gång. Är du verkligen säker om att
jag får se honom?
Gertrud talade oupphörligt. Nu var det, som om ingenting
söndrande hade funnits mellan henne och Ingmar, hon gav
honom hela sitt förtroende som i forna dagar. Hon berättade
för honom om alla de morgnar hon hade stått på
Oljoberget och väntat. Hon berättade också hur det hade pinat
henne, att människor ibland hade kommit dit upp och stått
och betraktat henne, då hon låg på knä och såg mot himlen.
— Det har inte varit roligt för mig, att alla har sett så
besynnerligt på mig, alldeles som om jag hade varit vansinnig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
